Hade problem med internet igår. Jättesynd, för jag var super-blogg-sugen igår när jag kom hem.

För ca 5 månader sedan tänkte jag vara den första att rida Dumle barbacka, vilket inte gick så himla lysande. Upp kom jag, 4 ggr. Och av kom jag, lika snabbt, innan jg fick ge mig. Han visade med all önskvärd tydlighet att han inte ville ha mig där uppe på ryggen utan sadel. Och även om det borde gå, så ville jag inte utmana honom för mycket... Han var ju trots allt inte riden så länge, inte musklad, svårt med balansen etc. Kanske gjorde det ont på honom, kändes alldeles för obekvämt? Eller också tyckte han väl att tjocka feta matte skulle ge f*n i honom?
Kan ha funnits tusen anledningar, men jag gav mig iallafall, och hämtade sadeln.

Under de senaste 5 månaderna är han riden lite barbacka av Felicia bl.a, och det har fungerat bra. Han har inte försökt slänga av henne, var jag vet iallafall.
Så igår tänkte jag då försöka igen. Hade en kompis att hålla honom medan jag satt upp. La mig först på mage - Han trampade lite, men gjorde inte mer. Slängde över benet och satte mig tillrätta - Lite spänd pownie.
Så började vi skritta, först något varv fram och tillbaka framför stallet. Efter ett tag började han slappna av, och då kändes det verkligen kalasbra.
Och innan det börjar pratas - Ja, självklart är jag Lång på honom, det vet jag om själv, och jag inbillar mig ingenting annat. Men för Tung är jag knappast, så jag tvivlar på att han tar skada av att bära runt på mig...

Dumle har en speciell runda som vi brukade rida mycket förr. man går under vägen (genom en tunnel) som finns precis bredvid stallet, följer cykelvägen en bit och därefter höger in på en liten stig. Efter ca 10 min kommer man till en fotbollsplan, där vänder man och går tillbaka.
En MKT kort runda för en "normalstor" häst, men helt perfekt för Dumle. Man hinner både skritta och trava, och vill man galoppa så kan man ju alltid ta en runda till.
Vi tog iallafall "Dumle-rundan" igår, barbacka, i spöregn. Det var verkligen blött, stora vattenpölar, men det var oerhört mysigt.
Jag är ju ganska förtjust i att rida barbacka, och har varit lite små-ledsen över att jag inte kunnat göra det med Dammie. Inget slår ju en mysig barbackatur, mitt i vintern och 20 minus. Att sitta och känna hästens värme i rumpan, och bara vara. Det är riktig lycka, och nu i vinter kanske jag kommer att få uppleva det med min alldeles egna, fybenta förälskelse. Min älskade Dumle. <3

Malin stod i stalldörren och filmade oss lite, men hon har inte lyckats få in filmen i datorn ännu. Så fort det blir gjort ska jag visa den för er, lovar.

Bjuder på min absoluta favoritbild. Jag och min Dammie. <3

Idag har Dumle fått vila, har bara pysslat samt tränat lite "trick" med honom. Inte för att han kan så mycket, men han är lättlärd. Vinka kan han, och idag har vi tränat på att buga. Övning ger färdighet!

Imorrn hoppas jag att Ylva och Gromit vill göra oss sällskap på en tur i "riktiga" skogen. Och imorrn kväll ska Dumle badas och snyggas till, för på Söndag ska vi ju gå på barnkalas, och då kan man inte se ut som en vandrande skithög.