Man kan säga att det är idag som Dumles liv här hos oss börjar. Han kom ju igår kväll, och då hann vi inte mer än hälsa på varandra innan det var läggdags.

Idag har vi hunnit med mycket. Jag och Hedda var uppe i ottan, för att fixa klart hans hage så att han skulle få komma ut och se sig omkring i sin nya miljö.
Han var rejält sur redan då vi kom. Han ville ju gå ut!
Vi gav honom något kilo hö, och därefter så gick vi ner och påtade på med hans hage. Det tog ungefär 1½ timma för oss att bli klara. Det blev riktigt fint, vi är riktigt stolta över vår fina, lagom stora Dumle-hage.

Han blev riktigt nöjd över att få komma ut till sist. han spatserade runt där i hagen, innan han gav sig på höet som vi hade lagt in. Frid och Fröjd, med andra ord.
Malin var och tog in honom runt halv tre, och han kom snällt till henne när hon ropade. Speciellt hungrig var han dock inte, men då hade vi gett honom ganska mkt hö både till morgon och lunch, så han var nog proppmätt.
Senare på eftermiddagen fick vi iallafall reda på vad han hade pysslat med hela dagen!

Han hade trakasserat ryttare och hästar som red förbi! Vägen som leder från bränslan till Klubben ligger ju precis bredvid hans hage, och när det kom någon förbi, så satte han iväg i världens fart, bockade och sparkade bakut, så hästarna på ridstigen höll på att bajsa på sig. Har dom aldrig sett shettisar förr, måntro? =)

På kvällskvisten, när det var mer folktomt, passade vi på att släppa honom i ridhuset en stund. det var jättekul tyckte han, och for runt där som en liten skottspole. Vi hade liiiite problem att få fast honom, men när han tyckte att han hade busat klart så gav han med sig frivilligt.

Ikväll har han även haft täcke på sig för första gången i sitt liv. Ett lila regntäcke lyckades vi få på honom, efter lite lockande och pockande. han tyckte nämligen att det där med täcken, det är det läskigaste som finns.
Vi började lite smått med att han fick "umgås" med det, dvs titta, lukta, smaka. Sen la vi det bara på hans rygg, och när det funkade, så bredde vi ut det över honom, utan att spänna fst det någonstans.
Så tog vi av det, och upprepade samma procedur ännu en gång. Även då var han lite skeptisk, men det gick iallafall fortare än första gången. =)

Så till slut så kunde vi spänna både bogspännen och bukgjordar, och vi lyckades till och med få ett snöre under svansen på honom. Han knep som attan, ville inte alls ha något snöre bakom rumpan.
och när täcket väl satt på, ja, då var det som att han hade haft täcke på sig hela livet. Vi tog en liten prommis på området, och han var så söt där han spatserade runt med sitt lila täcke. Han såg nästan stolt ut, som om han gillade att "visa upp sig" för den nästan obefintliga publiken (dvs jag, syrrorna och Julia).

Nu sover han nog snällt, vårat lilla sockertroll. Imorgon är en ny dag, med nya saker att upptäcka.
Jisses, så roligt det måste vara att vara ponny ibland.

Här kommer två bilder på våran lilla ängel. Tagna med mobilkamera, därav den dåliga kvalitén, men motivet är ju ändå viktigast, eller hur? =)


"Hallå där! Har du en kamera?"


"Kolla in så snygg jag är i mitt snygga täcke!"