Lovade ju ett lite längre inlägg ikväll, och bättre sent än aldrig. Har vrit på språng nästan hela kvällen, men nu ska jag pusta ut här en stund innan jag går och lägger mig.

Idag har Hedda haft hand om Dumle, han har fått vila. Det behövde han nog, för det kan inte vara lätt att behöva gå omkring i djupsnö flera dagar i sträck, speciellt om man är en liten pownie med korta ben.

Satt och funderade lite idag. Tänkte på hur mycket som har hänt med Dumle sen han kom hit.
Jag minns det som om det var igår, den 1/11 2009, när vi var ner till Köping och tittade på honom:

En tvåårig hingst som inte hade gjort så mkt mer än blivit hanterad och borstad. En oslipad diamant, bara att forma, precis som vi själva behagade...

Nu är det snart 2 år sedan som han klev av transporten här uppe i snöiga Boden. Då såg han ut såhär:

Inte så stor skillnad, förutom att han då var vallack, och fått lägga en lång lastbilsresa till sin samling av livserfarenheter...

Och från det, till det han är idag. Det känns helt otroligt, att vi har fått förmånen att lära känna, utbilda, och forma denna lilla oslipade diamant, till det han är idag! <3

Och vad är han egentligen idag?? Det ska jag berätta för er. Om ni ägnar några minuter åt att läsa Dumles Dagbok med jämna mellanrum, så ska jag ta er med på resan från "Dumle - 2 år och hingst i en hage i Södra Sverige", till "Dumle - 5 år och Världens Bästa Vän."