Dumle - The One and Only
Reflektioner i natten...
Dumles Dagbok skapades den 18 december 2009. Från början bara meningen som en kul grej, för att Dumles gamla ägare skulle kunna följa hans utbildning, framsteg och vardag.
Mer än så var det inte.
Sedan lades den vilande efter bara några månader - För att vi inte hade tiden och orken, eller för att vi helt enkelt inte var motiverade till att blogga? Ja, vilade gjorde den iallafall, fram till i Juni 2011, då vi bestämde oss för att gräva fram, piffa upp och göra den aktiv igen.
En av de första bilderna på Dumle, den 18 December 2009. Där var han 2 år gammal, nykastrerad, men redan då en på miljonen.
Mellan December 2009 - Juni 2010 hände det ganska mycket i Dumles liv. Inridning, inkörning, allt som har med hantering att göra. Flytt från ridklubben till Lilla Stallet, där han än idag bor, och har det bra.
Älskade stall.
Dumle är nu inne på sitt sjätte levnadsår. Tiden går fort när man har roligt. För våran del har hans resa varit både kämpig, arbetssam och rolig, och Dumles Dagbok har gjort det hela dubbelt så roligt, eftersom vi har fått dela alla små och stora händelser med alla våra läsare! Delad glädje är dubbel glädje...
Så otroligt stolt som jag alltid har varit, och fortfarande är, över att min älskade lilla pownie har fått glädja, och fortfarande glädjer, så många, önskar jag att jag kunde dela med mig av, för den är näst intill gränslös. Han gör oss stolta, och han gör barnen stolta, och då indirekt gör han även föräldrarna stolta. Stoltheten personifierad, det är Dumle.
Många läsare, många kommentarer, många inlägg, bilder och små filmer. Våran lilla Dumle har nu blivit "Stor", iallafall åldersmässigt. Han kommer alltid att vara liten till växten, men han är en oerhört stor personlighet. Charmar allt och alla, han är den där ponnyn som drar blickarna till sig när han kommer "smygande" på sina små ponnyhovar.
Lill-Rebeccas mamma brukar använda sånna där gulliga ord när hon ska beskriva Dumle - Rar, Bedårande, Sockersöt.
Och vet ni, Han är verkligen ALLT det där, och lite till.
Om man tittar på en av de första bilderna vi har på Dumle:
Typ den här, från första sommarbetet i vår ägo.
Vad ser ni på bilden?
Jag ser en otroligt vacker ponny med utstrålning. En ponny som jag, i mina yngsta år, skulle ha mördat för att få ha i min ägo. En ponny som syns i mängden, och som man kan "blinga" och "piffa upp" och göra ännu mer oemotståndlig.
Och om man tar en bild som är tagen iår:
I vinterhagen.
Samma utstrålning, samma glimt i ögat, och samma oemotståndliga pownie.
Om man ser till alla ryttare som har fått "äran" att sitta på lilla Dumles rygg någon gång, så kan nog alla intyga, att denna lilla pownie även är Snällheten personifierad. I hjärtat är han verkligen den där lilla sockerbiten som man ser på alla bilder.
Visst, han kan vara lite "rakt på" och buffla till det emellanåt, men aldrig någonsin med annat än vänskaplighet och nyfikenhet i sinnet. Han är dessutom otroligt klok, för han gör aldrig samma sak 2 gånger, om det inte fungerade första gången.
Den bästa barnpownien av alla??
Den där dagen i november 2009, då vi var och tittade på Dumle, så såg vi en guldklimp på 4 ben. En pownie med potential.
Och såhär 3½ år senare så kan vi, med facit i hand konstatera, att det vi trodde han skulle kunna bli då, infriades med råge. Han är näst intill perfekt, om man ser till att han är ett djur med egna tankar, känslor och åsikter, det är bara storleken som är en nackdel, för oss iallafall.
Men, vad är han då?
Hopp-ponny. Dressyrponny. Skogsmulle. Läromästare. Bästa vän. Världens Bästa Pownie.
Han är Dumle, the One and Only.
Kommentarer
Trackback
